nu har bubblan spräckts & vi är här igen

04.15 vaknar vi av att väckarklockan ringer.

04.30 sitter vi på moppen påväg till våra surfkamrater. Det är bäcksvart ute, inte en kotte vaken & himlen är alldeles stjärnklar!

04.40 äter vi varsin banan och dricker en kopp riktigt espressomaskin-bryggt kaffe. Efter blaskigt pulverkaffe i 2 månader smakar det helt fantastiskt.

05.15 sitter vi på flaket på vår bil, brädorna är lastade på taket och himlen är fortfarande stjärnklar. Håret flyger i vinden när vår chaufför kör alldeles för fort och vi ler mot varandra med sömndruckna ögon utan att säga något. Vi vet precis vad vi känner.

05.50 paddlar vi ut på varsin bräda i soluppgången & gör oss redo för 2 timmar snurrandes bland vågorna.

08.15 sitter vi på vårt favorithak och äter frukost – smoothiebowls från himlen.

Sedan ligger vi i varsin hängmatta, läser bok, lyssnar på musik, vilar, äter rice & curry till lunch & klockan 16.30 paddlar vi ut mot vågorna igen och stannar där tills solen går ner. Sedan äter vi familydinner med våra grannar och somnar gott klockan 9.

Ni förstår väl varför jag inte har skött min uppgift att uppdatera er här va? Vi har det lite för bra. Så här har dagarna nämligen sett ut i över en vecka. Nu har vi dock lämnat Arugambay (östkusten) och kört in mot landet till Ella. Vi närmar oss slutet på vår månad i Sri lanka, men vi är så redo för nästa äventyr!

En vanlig dag i Weligama

Det var meningen att det här skulle bli ett morgon-inlägg men mitt i allt la datorn av. Tack vare utomordentlig support från Apple så är den nu igång efter några timmars slitande i håret 🙂

Hur som helst skypade jag med mina bästisar här om dagen och de undrade hur vi sysselsätter oss om dagarna. Sanningen är att vi faktiskt inte gör särskilt mycket. Vi NJUTER av att slippa vakna till en hemskt jobbig väckarklocka om mornarna & gör sedan precis vad vi känner för under dagarna. För det mesta är det att läsa en bok till ljudet av vågorna som slår, äta precis när vi vill, bada, surfa, yoga. Vi berättar om våra & lyssnar till andras resor med allt fint folk vi möter. Vi skrattar, har tid för härliga diskussioner och slipper tänka på vad vi ska laga till middag. Klyschigt men sant – vi NJUTER av att vara i precis detta nu och ibland har en dag gått där vi knappt kommit upp ur sängen medan en annan dag har vi åkt över halva ön.

Här kommer i alla fall några snapshots från min telefon här om dagen, så här kan alltså en typisk dag se ut.

Jag vaknar oftast runt 7-halv 8. Råkar väcka Tom för att han tycker jag bläddrar för högt i boken. Solen strålar utanför och denna dag tog vi tillfället att handtvätta våra kläder innan frukost. Vi börjar bli grymma på det här nu.

Efter vårt skrubbande blev vi serverade en typisk lankesisk frukost – Dal (linscurry), omelett, pannkaksliknande skålar som vi rullar runt söta små minibananer (mmhh), indiska munkar & rostbröd.

Sen drack vi kaffe & samtalade med vår Homestay-värd och hans fina lilla barnbarn. Idag men framförallt imorgon firar lankeserna New Year så familjerna samlas och firar tillsammans därav barnbarn på besök. Det är så kul med homestays, vi lär oss mycket om lokalbefolkningen och får roliga tips på vad vi bör göra och åka.

 Efter frukosten åkte vi på utflykt till Mirissa, närliggande stad (vi lämnade alltså aldrig Weligama som jag skrev att vi skulle) tills det började ösregna – då åkte vi hem och läste i ett par timmar. Sen var det dags för vår första surflektion. Vi är nu frälsta, behöver inte säga så mycket mer om det.

Efter flera timmars surf unnade vi oss asgoda Tunaburgers på Aloha! Sen brummade vi hem i regnet.

Nu har vi flyttat in på Basecamp, ett fantastiskt härligt kollektiv. Idag har det regnat sen morgonen så vi sitter mest på altanen under taket och läser, jag skriver och snart ska vi ut en sväng och äta lunch. Hoppas ni mår bra där hemma!

Hej från ett magiskt Sri Lanka

Då säger vi vårt första hej från Sri Lanka! Snart har en vecka gått redan, dagarna går i ett. Vi landade i Colombo i torsdagsmorgon & tog en taxi upp till Negombo, där hade vi bokat en natt på Villa Meatball Alley. Okej låt mig förklara för er vilket ögonblick det var att kliva in hemma hos Eva och Kjell. Tänk er att jag, alltså typ världens svettigaste och varmaste människa har fått vattenskräck (tror det har kommit med åldern..). Alltså, jag kan inte bada där jag inte ser igenom till mina fötter eftersom jag kan råka kliva på någon läskig orm, bli biten i tån av en fisk osv. Är det genomskinligt vatten så ser jag ju vart jag ska sätta fötterna – ni fattar. Denna svettiga människa har alltså spenderat 1 månad i Indien, under monsunperiod = så jävla jävla jävla varmt = överhettad kropp och genomblöt av svett i ett land där havet är BRUNT. Japp, brunt och för det mesta riktigt snuskigt och jättevågigt osv så har liksom inte badat så mycket.. Typ gjort några kärringdopp ibland när man slänger vatten under armarna och Ohjar sig lite ni vet. Men så traskar vi in i Eva och Kjells villa utan några som helst förväntningar, två trötta själar som varit vakna sen 02.00 och ser en helt fantastisk pool, med genomskinligt vatten! Jag grät en skvätt och sen låg jag där och plaskade som om jag vore Ariel i typ ett dygn.

Villa Meatball Alley http://www.meatballalley.com/ ligger alltså i Negombo, ca 20 min från Colombo där i stort sett alla flyg landar när du kommer utrikes. Här bor Eva & Kjell under vinterhalvåren samtidigt som de hyr ut ett par rum. Vi fick tips om det här stället av min käre svärfar och egentligen hade de stängt ner för säsongen men vi fick komma dit en natt och bli så omhändertagna.

Efter lite vila & mycket bad följde vi med dem till den stora fiskemarknaden i Negombo. Det var bokstavligen fisk över precis hela stranden som de torkade inför försäljning. Gott med mindre god doft. Kjell körde oss i deras egen riksha som självklart var pimpad med Leksandsfana<3

På kvällen tog vi en sväng ner till havet när solen började gå ner och åt för första gången något annat än den inhemska maten. En vegoburgare och en öl – ni kan nog ana hur fint det smakade. Har jag nämt förresten att de varken serverat öl på restauranger eller sålt i butiker någonstans där vi varit i Indien, förutom Goa? Det var därför extra gott med en iskall öl vår första kväll i Sri Lanka. På morgonen vaknade vi till denna frukost. Åh, det var så gott. Vi har varvat våra frukostar mellan ris+sås/omelett+bröd/dosa (indisk typ pannkaka) i 6 veckor snart och att få välja & vraka bland den här buffén var så himla fint.

Efter en lång frukost och många koppar bryggkaffe senare packade vi ihop en väska (japp vi lever för tillfället endast i en ryggsäck) och hämtade ut en gul liten moppe som sedan dess har tagit oss fram i Sri Lanka. Tanken är att vi ska åka landet runt på vår moppe under den månad vi har här. Bästa beslutet vi gjort, så härligt! Kolla på en karta om ni vill följa våran rutt. Negombo – Waskaduwa – Hikkaduwa – Weligama, dock lämnar vi Weligama imorgon för Mirissa men det tar vi en annan dag!

 Inte en kotte på stranden i Waskaduwa. Bilden är tagen från vår balkong.

Solnedgång i Hikkaduwa! Helt galet vackert ljus.Så här kan en middag på rummet se ut när tröttheten tar över 🙂

Vi lämnar Pondi & sista natten i Indien

En bit från Pondicherry finns en liten undangömd stad som kallas Auroville. Vi blev tipsade om denna av några fransmän vi åt lunch med en dag. Och vilket ställe sen. Vi tog vår lille gröna moppe & åkte dit flera dagar där vi bland annat besökte Matrimandir – the golden globe och denna utställning med 10k gamla cd-skivor (japp, vi har turistat lite också!). Det var här alla gringos gömde sig & många av dem bor där permanent. Fullt med härliga häng-ställen och lugnet i staden var något helt annat. Googla på det om ni vill veta mer!

Här var vår mysiga lilla hut i Pondicherry. 2 min från Serenity Beach och vår lilla spot på stranden. Under ser ni när halva vår garderob hänger på tork efter att vi har handtvättat. Under vår förra långresa blev vi bortskämda med billiga laundry’s överallt, här fungerar det inte på samma sätt så det blir lite handtvätt emellanåt.  

Här äter vi en simpel men ack så god middag sista kvällen i Pondi. 

Imorse checkade vi ut från våran hut och satte oss på bussen mot Chennai. Eftersom vårt flyg till Colombo går imorgon-natt ville vi unna oss att boka en natt här genom Hotels med lite extra för oss så som pool, frukost och wifi. Tanken var att vi skulle kunna ligga vid poolen hela dagen imorgon i väntan på vårt flyg då hotellet ligger i nära anslutning till flygplatsen. Det blev dock två förvånade miner när vi stannade med rikshan mitt i absolut ingenstans. Fanns det pool? Absolut inte. Blir det någon frukost? Svårt att tro det, finns liksom ingen matsal eller någonting. Jo ett litet kök med självservice 🙂 Inte ens en restaurang i sikte. Tack och lov hittade vi en supermarket där vi gick loss och handlade allt vi var sugna på. Sen gick vi hem och tittade på serie och blev glada igen! Ibland blir det helt enkelt inte riktigt som man tänkt sig, men vi har för första gången på länge AC på rummet så nu ska vi slå på en film och njuta av en förhoppningsvis fullgod sömn utan svettattacker.

Om allt går som det ska hörs vi från Sri Lanka nästa gång!

Flykt till bergen, snabbvisit i staden som aldrig sover och smutsiga stränder

Hej på er igen och glad påsk! Här saknar vi skagenröran och sillen men känns helt okej att vi missar det i år. Vi flydde alltså värmen och hamnade i Munnar, en ort 1470 m ö.h full med teplantager. En helt annan luft och miljö – rent, fräscht och tyst. Precis vad vi behövde i några dagar. Två nätter hängde vi på ett homestay utan dusch, kände oss väl inte asfräscha om man säger så. Tur vi hade typ en 3M bred säng så vi slapp ligga o lukta i varandras armhålor.

Bild på rally-Harry. Min privat-chaufför här i Indien eftersom jag inte han ordna med internationellt körkort. Och bildbevis till våra kära päron att vi båda använder superstabila hjälmar som givetvis går att knäppa o så 🙂 

Sen blev vi rastlösa och ville vidare. Efter en vidrig resa på serpentinvägar i en buss som var fallfärdig ner för bergen, hamnade vi i Madurai. Vi hade inte gjort någon närmare research på stället mer än att det var på vägen mot Chennai där vårt flyg går ifrån till Sri Lanka. Vi kände dock ganska snabbt att det var resans första misslyckade anhalt och jag förstår varför de kallar det för staden som aldrig sover. Vi gav det en natt bara men vi han äta det godaste vi ätit hittills på en månad & jag fick finally tvätta håret i en riktig dusch! Det var glädje vill jag lova. Efter en snabb koll på vår karta beslöt vi oss för Pondicherry/Puducherry. Kolla på en karta så kan ni se hur vi färdats från Goa-Pondicherry, nu är vi alltså på östkusten och rakt nedanför Chennai.

Det var skönt att komma hit. En gammal fransk koloni med hav i sikte. Det tråkiga är att stränderna är så j-vla smutsiga, inget skämt att det ligger soppåsar och flyter i strandkanten. Än värre är hur stränderna ser ut, jag kan inte förklara hur mycket skräp, mat, kläder ja allt som faktiskt ligger där. Vi har dock hittat en liten spot på stranden där vi kan hänga lite tills vi typ blir överfallna av selfie-indier. Mitt tålamod har hållit 1 månad, idag fick jag nog och höjde rösten ex antal volymer när de börja behandla oss som om vi vore djur de skulle fota. Hur som helst har vi det bra här i alla fall, vi hyr en liten tvåvånings-hut med balkong som är väldigt mysig och åker runt på en grön gammal vespa bland färgglada, franska hus. Vi prövar så mycket god mat och vi träffar härligt folk men som ni säkert förstår känner vi oss ganska klara här i Indien! Vi har lite mer än en månad kvar på vårt visum men vi kommer inte att stanna utan fortsätter vår färd mot nästa land.

Hoppas att ni mår bra hemma, so long!