Flykt till bergen, snabbvisit i staden som aldrig sover och smutsiga stränder

Hej på er igen och glad påsk! Här saknar vi skagenröran och sillen men känns helt okej att vi missar det i år. Vi flydde alltså värmen och hamnade i Munnar, en ort 1470 m ö.h full med teplantager. En helt annan luft och miljö – rent, fräscht och tyst. Precis vad vi behövde i några dagar. Två nätter hängde vi på ett homestay utan dusch, kände oss väl inte asfräscha om man säger så. Tur vi hade typ en 3M bred säng så vi slapp ligga o lukta i varandras armhålor.

Bild på rally-Harry. Min privat-chaufför här i Indien eftersom jag inte han ordna med internationellt körkort. Och bildbevis till våra kära päron att vi båda använder superstabila hjälmar som givetvis går att knäppa o så 🙂 

Sen blev vi rastlösa och ville vidare. Efter en vidrig resa på serpentinvägar i en buss som var fallfärdig ner för bergen, hamnade vi i Madurai. Vi hade inte gjort någon närmare research på stället mer än att det var på vägen mot Chennai där vårt flyg går ifrån till Sri Lanka. Vi kände dock ganska snabbt att det var resans första misslyckade anhalt och jag förstår varför de kallar det för staden som aldrig sover. Vi gav det en natt bara men vi han äta det godaste vi ätit hittills på en månad & jag fick finally tvätta håret i en riktig dusch! Det var glädje vill jag lova. Efter en snabb koll på vår karta beslöt vi oss för Pondicherry/Puducherry. Kolla på en karta så kan ni se hur vi färdats från Goa-Pondicherry, nu är vi alltså på östkusten och rakt nedanför Chennai.

Det var skönt att komma hit. En gammal fransk koloni med hav i sikte. Det tråkiga är att stränderna är så j-vla smutsiga, inget skämt att det ligger soppåsar och flyter i strandkanten. Än värre är hur stränderna ser ut, jag kan inte förklara hur mycket skräp, mat, kläder ja allt som faktiskt ligger där. Vi har dock hittat en liten spot på stranden där vi kan hänga lite tills vi typ blir överfallna av selfie-indier. Mitt tålamod har hållit 1 månad, idag fick jag nog och höjde rösten ex antal volymer när de börja behandla oss som om vi vore djur de skulle fota. Hur som helst har vi det bra här i alla fall, vi hyr en liten tvåvånings-hut med balkong som är väldigt mysig och åker runt på en grön gammal vespa bland färgglada, franska hus. Vi prövar så mycket god mat och vi träffar härligt folk men som ni säkert förstår känner vi oss ganska klara här i Indien! Vi har lite mer än en månad kvar på vårt visum men vi kommer inte att stanna utan fortsätter vår färd mot nästa land.

Hoppas att ni mår bra hemma, so long!

Annorlunda tågresa, snabbvisit i Kochi och outhärdlig hetta

Godmorgon på er från ett molnigt men varmt Munnar!

Sen sist har vi alltså fått pröva på att åka tåg i Indien, vilket var en upplevelse för sig. En 18 timmar lång resa med två bussar och ett tåg innan vi landade i en ny delstat – Kerala. För er som har sett typ Slumdog Millionaire & Lion så kan jag tala om att det var typ exakt lika kaosigt som det ser ut. I 16 timmar sprang det matförsäljare fram och tillbaka i hytterna och ropade, toaletterna var som väntat bara ett hål i golvet rakt ner på spåret och dörrarna ut stod på vid gavel. Trots det så var det en upplevelse jag inte vill vara utan. Jag satt där mitt i kaoset och kom på mig själv med att bara sitta och le. Jag kände mig så oförklarligt glad över att vi fick ta del av en tågresa i Indien som var precis så som jag föreställt mig och jag skulle gärna göra om det.

Jättedålig kvalitet på dessa bilder men här ser ni typ hur det såg ut i våran sov-vagn. Man sov alltså på en sån där tunn brits, vi var rätt möra i kroppen efter det 🙂 Vi hade en lower och en upper och mitt i natten vaknade Tomma av att folk satt på hans brits o ba hängde. Det är så det fungerar här, allt är allas! 

Efter två timmars förseningar så stannade tåget i Kochi, en hamnstad på västkusten. Våra kroppar blev aningen chockade av värmen, det var ännu varmare här än i Goa och nu fanns det ingenstans att bada. Det blev korta stunder på stan och mycket fika/mat-pauser i skuggan. En fin stad med massor av tjusiga, pampiga hus blandat med små färgglada kuber – lite annat än vad vi hade sett i Goa.

Så här ser det oftast ut när vi stannar för våra chai-pauser. I små skjul på plaststolar bland lokalbefolkningen. Hade hoppats att ni skulle se hur svettiga vi var här – inte roligt faktiskt! Närmare 40 grader, ingen blåst och inget bad.

Så efter två dagar i Kochi kände vi oss klara och fick nog av hettan så vi hoppade på en buss mot Munnar där vi är nu! Standarden på bussen ser ni på bilden, men det är väl charmen med det hela. 15:- var för 5 timmars bussresa i ett fantastiskt landskap. Men mer om det nästa gång!