En månad i forna jugoslavien

Hallå där hemma! Nu har det varit riktigt dålig aktivitet här, bättring ska det bli. Hur mår ni? Har ni gått på semester än? Vad ska ni göra på er semester? Berätta!

Vi har hunnit med mycket sen vår långlunch i Himarë, så låt oss komma ikapp tiden:

Berat, Albanien

Vi hoppade på bussen från Himarë och åkte till Berat, även kallad Staden med de 1000 fönstren. Vi strosade mest runt i den 2400 år gama staden, åt färska jordgubbar uppe i den gamla borgen och bodde på ett jättemysigt hostel. Sen åt vi på samma restaurang två kllar i rad och beställde alla pastarätter som fanns på menyn.

Tirana, Albanien

Sen hamnade vi i Tirana, Albaniens huvudstad. En rätt charmig stad med mycket trevliga pubar och uteserveringar. Inte jättemycket för den som vill turista – deras största grej är typ en skitful pyramid som barn åker rutchkana nerför och som ingen egentligen vill ha där. Vi gick på ett konstmuseum, dock enbart för att vi smet in där när det började ösregna. Sen spenderade vi våra två dagar med barhopping, lite shopping och massor av god mat. Efter två dagar kände vi oss ganskklara och var nyfikna på Makedonien! Vi tog bussen till gränsen och sedan fick vi skjuts av någon makedon som också skulle över.

 

Ohrid, Makedonien

Vår första anhalt i Makedonien blev Ohrid. Både Makedonien och Albanien ligger runt Ohridsjön och det är ett fantastiskt vackert landskap runtomkring. Vi blev båda väldigt förtjusta i Ohrid och hade tre mycket bra dagar där! Vi åt godaste falafeln två dagar i rad, promenerade i gamla staden och badade massor. Sen träffade vi Elsa & Marcus som tog med oss på en dags-roadtrip där vi vandrade i Galichica National park, hängde vid sjön och lagade lunch på deras stormkök. Inte en enda bild tog vi med kameran dock, så vi rekommenderar er helt enkelt att åka dit så får ni se hur tjusigt det är :-))

Skopje, Makedonien

Tre dagar senare var vi redo för storstad igen. Skopje, Makedoniens huvudstad var givet och vi kände oss verkligen hemma direkt vi kom dit. Vi hamnade på vårt bästa boende hittills, träffade Diane och Josh som vi spenderade alla våra vakna timmar med – kollade fotboll (spännande med två svenskar, en fransyska och en engelsman under VM), drack öl och paddlade kajak till en fladdermusgrotta i Matka Canyon.

Prizren, Kosovo

Vi stod lite i valet och kvalet hur vi skulle fortsätta vår resa i balkan. Flera alternativ lockade, men så bestämde vi oss för att göra en två-dagars utflykt till Prizren med våra nyfunna vänner. Vi hade alllite delade meningar om staden, jag tyckte om den väldigt mycket. Mysigt när floden rinner genom staden och det finns massor med små fik och restauranger längs med den. Vi promenerade upp till borgen och lyckades tajma vårt besök med någon stadsfestival så det var musik och ståhej hela helgen. Vi fick även bevittna den årliga 40 Bunar Fest, där galningar sitter i en gummiring och tävlar ned för floden. Både Josh och Tom ville såklart delta, jag och Diane var rättså glada när det visade sig att det inte fanns några platser kvar :-)) Sen åkte vi tillbaka hem till Skopje, hejade fram Sverige till en vinst och åt hejdå-middag med våra vänner innan vi skildes åt. De till Bulgarien och vi till Serbien. Hoppas vi får se dem igen någonstans i världen!

Nis, Serbien

Så kom vi till Nis efter ex antal timmar på en svettig buss. Ett stopp vi egentligen inte hade tänkt göra, eller Serbien överlag fanns egentligen inte bland våra planer. Men under resans gång träffar man människor som rekommenderar platser och Belgrade var framförallt något som stod högt upp som mångas favoritdestination. För att undvika alltför många sega timmar på buss direkt till Belgrad, pitstoppade vi därför i Nis två nätter och oj så glada vi är för det! Så här i efterhand ångrar vi nästan att vi inte stannade längre. Sjukt trist stad vid första anblicken, men ge den lite tålamod bara och kom bort från betongen så finns det massor av pärlor. Vi hyrde en lägenhet med kök, tvättmaskin och balkong. Efter flera veckor boendes på olika hostel kände vi oss värda det.

Belgrade, Serbien

Även här krävs det lite tålamod, sen förstår du varför Belgrade är på allas läppar. Det finns ett enormt utbud av hippa barer och restauranger och vi han avverka en hel del. Här spenderade vi mest dagarna med att äta gott, dricka inhemsk öl och såklart titta på fotboll! Finns liksom inte tid för så mycket annat nu under VM 😉 Ganska skönt att kunna skylla på det eftersom vi oftast inte är så mycket för de typiska turistattraktionerna. Ge oss mat, vin och en strand så är vi hemma! Eftersom vi ska möta upp lite vänner den 3 juli var det dock dags att ge sig vidare för nästa destination efter 3 dagar. Vi hoppade på en nattbuss som tog oss till Budva.

midsommarfrukost

midsommarlunch

midsommarmiddag. Som sagt, det vi gjorde i Belgrade var att äta. 

Budva, Montenegro

Vi hade riktigt höga förväntningar på Montenegro. Ryktet har länge gått att det ska vara magiskt. Vet inte om vi valde fel plats men vi blev långt ifrån imponerade. Det är fint, det kan vi såklart inte sticka under stolen med. Men efter att ha spenderat två veckor i Albanien så hamnade Montenegro verkligen i underläge. Det kryllade av turister, gick knappt att få pats på någon av stränderna runt omkring och prislappen på allt hade stigit rejält pga a turismen. Efter två dagar tackade vi Budva för oss och åkte istället mot Kotor.

Kotor, Montenegro

Denna stad föll oss lite mer i smaken. Gamla staden är fantastiskt mysig, mycket turister men själva feelingen är helt annan än i Budva. Vi lagade mat på vårt hostel, promenerade bland kullerstensgatorna, åt moule marinière, träffade gamla godingar från Ohrid (rätt kul att många gör samma rutt som oss, så vi stöter på varandra igen lite titt som tätt på olika platser) och såklart hejade vidare Sverige i VM!

Dubrovnik & Hvar, Kroatien

Efter två dagar blev vi innerligt trötta på att hoppa runt så vi spontanbokade en lägenhet på ön Hvar i Kroatien. Tog morgonbussen från Kotor till Dubrovnik där vi spenderade dagen innan vi hoppade på färjan ut till ön. Här ska vi vara tills vi tar färjan över till Brac den 3e. Vad vi gör om dagarna? Vaknar vid åtta, packar med oss lunch till stranden och badar till klockan slår 3, tittar på 16.00-matchen, lagar middagar, tittar på 20.00-matchen och sedan sover vi. Vattnet är kristallklart, vi får våra kläder tvättade och väskan är uppackad. Snart ska vi ta på oss något anständigare än strandshortsen och promenera ner till hamnen för att titta på Kroatien – Danmark.

Hoppas ni mår bra, vi saknar er såklart mycket där hemma!

PS. Skrev det här inlägget för typ 2 veckor sedan när vi var på Hvar så än är vi inte helt ikapp tiden, pga så dåligt wifi för det mesta. Vi har hunnit hänga med kompisar en vecka på Brac och nu befinner vi oss i Split med mina päron! 

So long<3

workaway, hemlängtan och grekisk lunch i Albanien

obs. skrev detta för 10 dagar sedan men glömde posta!

Albanien är främst känd för sin riviera, vilket är helt förståligt. Mellan Sarandë i söder och upp till Vlorë hittar du fantastiska byar och stränder dit massturismen ännu inte hunnit. Vi fann en workaway likt den vi gjorde i Corfu i Qeparo, en pytteliten by ca 1,5 timme från Sarandë. Det fanns 2 restauranger och en liten supermarket, inte mycket mer än så. En vecka spenderade vi hos en väldigt vänlig men kAOSIG familj. Vi målade balkonger och ett dussin med stolar. lagade massvis med mat! och hade stranden helt för oss själva. Badade till solen började gå ner, lyssnade på böcker och jag hann få två breakdowns med hemlängtan deluxe.

massor av bunkrar finns fortfarande kvar, överallt i landet. En del har de tagit tillvara på och gjort till barer och museum, en del mindre som denna finns bara som en påminnelse.

Strandpromenaden som går längs hela den lilla byn. 

Sista kvällen tog Claudio, vår host, med oss upp till bergen/Qeparo old village. Där uppe bodde alla under kriget och har på senare tid börjat flytta sig neråt mot havet. Väldigt, väldigt fint och rogivande var det där uppe när solen gick ner.

Efter en veckkände vi oss jätteklara med denna lilla by. Särskilt jag som är ganska så rastlös! Ibland är det nog tur för annars hade Tomma förmodligen kunnat fastna på ett sånt där ställe – lugnets gubbe 🙂 Vi hitch-hikade 20 minuter bort till Himarë där vi befinner oss nu! En betydligt mer livlig och turistig (med turistigt innebär det att vi kan skymta en/ett par på stranden och att det finns restauranger med menyer!) stad som känns otroligt genuin. Vi bor några meter från stranden på ett mysigt hostel för backpackers. Utanför springer albanska barn runt och leker medan deras föräldrar och släktingar sitter på någon av restaurangerna och dricker raki! Hostels är kul – vi möter mycket roligt, intressant & annorlunda folk.

 

Igår skulle vi försöka vara lite hurtiga och hika bort till en secret beach vi hört talas om. Vad vi trodde skulle vara en enkel promenad över berget blev svettiga 40 minuter utan någon liten strand i sikte. Men så råkade vi kliva in på familjen Menikos tomt. En grekisk familj vars barn har flyttat till Stocholm och som hemskt gärna ville bjuda oss på kaffe och raki i deras paradis till hem (underdrift!). En kaffe och några raki blev i alla fall en inbjudan till lunch idag och vilka är vi att tacka nej till mat?! Så i 3,5 timme har vi ätit och skålat idag. Pappan Christos fångade fisk till oss, mamman Valentina lagade magisk mat och mormor Elena ville kramas och skåla mest hela tiden. Vi är fortfarande mätta och VÄlDIGT belåtna. Fint att bli inbjuden så där. Det var inte lätt att kommunicera då de knappt kunde ett ord på engelska och vi är tyvärr inga grektalare. Men med charader kommer en långt! 

Vår lunchspot idag, ute på den där udden. Där håller de på att renovera för att starta en restaurang och sommarhus. Stort som ett slott är det och ni ser ju utsikten!

Här har vi Christos firrar, tzatziki, grekisk sallad, potatiskakor, helt sjuka oliver från deras trädgård, färsk potatis och spenat, bröd och massa vin. Faktiskt den godaste måltid vi ätit under våra nu 3 månader på resande fot.

Giamas!

Pallar mullbär!

Efter 3,5 timmes lunch så följde Valentina och Elena oss tillbaka till byn. När vi trodde att vi skulle säga hejdå ville de ta med oss till deras andra hus som var lika gigantiskt det. Självklart bjöds det på mer vin och även massa godis och efterrätt. Vi höll på att sprängas :-))

hejdå corfu, fotboll i Sarandë & en tur till blue eye

Hej på er! Vi har haft fullt upp här, inte tror ni väl att vi latar oss på vår resa? 🙂 Efter två veckor och ganska många timmars slit med både penseln, spaden och kroppen har vi lämnat corfu men bär med oss minnen för livet. Det har varit två helt fantastiska veckor och vi saknar Jane & Harry redan, väldigt mycket!

Vi tog snabbåten på 30 minuter över från Corfu town till Sarandë i Albanien. Alltid lika spännande att få komma till ett nytt land. Vi hade bokat två nätter på ett ganska risigt hostel men vi hade det himla bra ändå. Vi badade i turkost hav, tittade på champions leauge-finalen med vår franska sänggranne, drack albanskt rödvin (ingen jättehit) på balkongen med corfu som utsikt och vi hyrde moppe och begav oss till Syri i kaltër aka blue eye.

  Efter 40 minuter moppefärd in i landet längs turkosa bäckar och höga berg kom vi fram till Syri i kaltër. Det finns flera blue eye i Albanien men detta är den mest populära. En vattenkälla på över 50 meter, typ 13 grader iskallt och så turkost att det nästan är löjligt. Omöjligt att fånga på bild. Naturen runt omkring är ju inte jättetråkig heller!

superturistigt bildbevis att vi har varit här. Detta är dock vid den lilla restaurangen som finns intill där du kan pausa för lite mat eller en kall öl. 

Vi valde dock att lämna alla turister och äta lunch på en liten, mysig familjerestaurang vi hittade på vägen tillbaka med moppen. Den albanska maten känns väldigt inspirerad av framförallt Grekland men också Italien. Detta skulle likaväl kunnat vara en typisk lunch i Grekland. Fetacheese, sallad, oliver, bröd och olivolja. Plus några korvformade köttbullar som Tomma prövade. Det var i alla fall mycket gott!

Efter två nätter i Sarandë hoppade vi på en lokalbuss och begav oss iväg längs den albanska rivieran. Första stopp: Qeparo. Mer om det nästa gång, puss!