workaway, hemlängtan och grekisk lunch i Albanien

obs. skrev detta för 10 dagar sedan men glömde posta!

Albanien är främst känd för sin riviera, vilket är helt förståligt. Mellan Sarandë i söder och upp till Vlorë hittar du fantastiska byar och stränder dit massturismen ännu inte hunnit. Vi fann en workaway likt den vi gjorde i Corfu i Qeparo, en pytteliten by ca 1,5 timme från Sarandë. Det fanns 2 restauranger och en liten supermarket, inte mycket mer än så. En vecka spenderade vi hos en väldigt vänlig men kAOSIG familj. Vi målade balkonger och ett dussin med stolar. lagade massvis med mat! och hade stranden helt för oss själva. Badade till solen började gå ner, lyssnade på böcker och jag hann få två breakdowns med hemlängtan deluxe.

massor av bunkrar finns fortfarande kvar, överallt i landet. En del har de tagit tillvara på och gjort till barer och museum, en del mindre som denna finns bara som en påminnelse.

Strandpromenaden som går längs hela den lilla byn. 

Sista kvällen tog Claudio, vår host, med oss upp till bergen/Qeparo old village. Där uppe bodde alla under kriget och har på senare tid börjat flytta sig neråt mot havet. Väldigt, väldigt fint och rogivande var det där uppe när solen gick ner.

Efter en veckkände vi oss jätteklara med denna lilla by. Särskilt jag som är ganska så rastlös! Ibland är det nog tur för annars hade Tomma förmodligen kunnat fastna på ett sånt där ställe – lugnets gubbe 🙂 Vi hitch-hikade 20 minuter bort till Himarë där vi befinner oss nu! En betydligt mer livlig och turistig (med turistigt innebär det att vi kan skymta en/ett par på stranden och att det finns restauranger med menyer!) stad som känns otroligt genuin. Vi bor några meter från stranden på ett mysigt hostel för backpackers. Utanför springer albanska barn runt och leker medan deras föräldrar och släktingar sitter på någon av restaurangerna och dricker raki! Hostels är kul – vi möter mycket roligt, intressant & annorlunda folk.

 

Igår skulle vi försöka vara lite hurtiga och hika bort till en secret beach vi hört talas om. Vad vi trodde skulle vara en enkel promenad över berget blev svettiga 40 minuter utan någon liten strand i sikte. Men så råkade vi kliva in på familjen Menikos tomt. En grekisk familj vars barn har flyttat till Stocholm och som hemskt gärna ville bjuda oss på kaffe och raki i deras paradis till hem (underdrift!). En kaffe och några raki blev i alla fall en inbjudan till lunch idag och vilka är vi att tacka nej till mat?! Så i 3,5 timme har vi ätit och skålat idag. Pappan Christos fångade fisk till oss, mamman Valentina lagade magisk mat och mormor Elena ville kramas och skåla mest hela tiden. Vi är fortfarande mätta och VÄlDIGT belåtna. Fint att bli inbjuden så där. Det var inte lätt att kommunicera då de knappt kunde ett ord på engelska och vi är tyvärr inga grektalare. Men med charader kommer en långt! 

Vår lunchspot idag, ute på den där udden. Där håller de på att renovera för att starta en restaurang och sommarhus. Stort som ett slott är det och ni ser ju utsikten!

Här har vi Christos firrar, tzatziki, grekisk sallad, potatiskakor, helt sjuka oliver från deras trädgård, färsk potatis och spenat, bröd och massa vin. Faktiskt den godaste måltid vi ätit under våra nu 3 månader på resande fot.

Giamas!

Pallar mullbär!

Efter 3,5 timmes lunch så följde Valentina och Elena oss tillbaka till byn. När vi trodde att vi skulle säga hejdå ville de ta med oss till deras andra hus som var lika gigantiskt det. Självklart bjöds det på mer vin och även massa godis och efterrätt. Vi höll på att sprängas :-))

hejdå corfu, fotboll i Sarandë & en tur till blue eye

Hej på er! Vi har haft fullt upp här, inte tror ni väl att vi latar oss på vår resa? 🙂 Efter två veckor och ganska många timmars slit med både penseln, spaden och kroppen har vi lämnat corfu men bär med oss minnen för livet. Det har varit två helt fantastiska veckor och vi saknar Jane & Harry redan, väldigt mycket!

Vi tog snabbåten på 30 minuter över från Corfu town till Sarandë i Albanien. Alltid lika spännande att få komma till ett nytt land. Vi hade bokat två nätter på ett ganska risigt hostel men vi hade det himla bra ändå. Vi badade i turkost hav, tittade på champions leauge-finalen med vår franska sänggranne, drack albanskt rödvin (ingen jättehit) på balkongen med corfu som utsikt och vi hyrde moppe och begav oss till Syri i kaltër aka blue eye.

  Efter 40 minuter moppefärd in i landet längs turkosa bäckar och höga berg kom vi fram till Syri i kaltër. Det finns flera blue eye i Albanien men detta är den mest populära. En vattenkälla på över 50 meter, typ 13 grader iskallt och så turkost att det nästan är löjligt. Omöjligt att fånga på bild. Naturen runt omkring är ju inte jättetråkig heller!

superturistigt bildbevis att vi har varit här. Detta är dock vid den lilla restaurangen som finns intill där du kan pausa för lite mat eller en kall öl. 

Vi valde dock att lämna alla turister och äta lunch på en liten, mysig familjerestaurang vi hittade på vägen tillbaka med moppen. Den albanska maten känns väldigt inspirerad av framförallt Grekland men också Italien. Detta skulle likaväl kunnat vara en typisk lunch i Grekland. Fetacheese, sallad, oliver, bröd och olivolja. Plus några korvformade köttbullar som Tomma prövade. Det var i alla fall mycket gott!

Efter två nätter i Sarandë hoppade vi på en lokalbuss och begav oss iväg längs den albanska rivieran. Första stopp: Qeparo. Mer om det nästa gång, puss!

ta sig över gränsen, bada i döda havet och vinbonanza

Hallå! Jag är lite besviken på er för att ni inte har skrivit några glädjerop under Tommas gästskrivning. För visst vill vi väl att han också ska vara delaktig här? Det tänker han dock inte vara om ni inte visar eran uppskattning 😉

Vi sov i alla fall en natt i Aqaba. Vi han äta pita med hummus fyra gånger på samma restaurang och ta oss några dopp i röda havet. Hade läst oss fram på diverse sidor att det skulle vara rätt knepigt att ta sig från Jordanien till Israel landsvägen. Det är inte jättelätt att hitta information dock men så här sa den:

  • innan själva gränsövergången kommer du tilen station där de vänder upp och ner på din väska samt vilveta vad allt är för något.
  • du kommer behöva svara på mängder av frågor ang. vad du gjort i Jordanien, varför du gjort det, vart du bott, vad du sa göra i Israel, hur länge etc.
  • du ska betala en fee på 10 dollar på vardera sida av gränsen.
  • du kommer komma till ytterligare en väskkontroll där de går igenom din väsklika noga även denna gång.
  • ingen garanti att du kommer över.

Trots en del oklarheter ville vi chansa. Så här gick våran gränsövergång till.

  • vi blev mötta av några kontrollanter som satt och chillade vid starten av övergången. De vinkade in oss och önskade oss godmorgon.
  • vi traskade vidare efter en snabb koll på våra pass.
  • kom till väskkontrollen där vi hörde en röst ropa att vi bara skulle gå vidare – ingen check alltså.
  • kom till en dam som ställde några mindre svåra frågor och var mest imponerad över oss när vi sa att vi skulle coachsurfa.
  • kom till en sista kontrollant, snabb koll av passet – skojade lite med oss. Sen var vi igenom och över på israelisk mark. Gick tillbaka in för att växla pengar. Gled förbi alla i kön och var sedan på israelisk mark igen.
  • Summan av kardemumman: Det tog oss ca 10 minuter ink. pengaväxling att gå från Jordanien till Israel.

Planen var att hitchhikea upp till Jerusalem men det var lättare sagt än gjort. Vi visade tummen i 3 timmar utan framgång med varken en stannande bil eller kollektivbuss. Vi gav upp och tog en taxi till Eilat. Väl där köpte vi biljetter till kllsbussen mot Jerusalem och fram till avgång tröck vi ännu mer pita med hummus.

Framme i Jerusalem kände vi oss hemma. Vilken stad och vilka människor! Vi spenderade två nätter där – vi badade i döda havet, promenerade runt i gamla staden där vi klappade klagomuren och åt fantastiskt god mat. Jag hoppas verkligen att vi kommer tillbaka någon dag. Definitivt en av mina topp 3 städer i världen. Dock jävligt dyrt för två ryggsäcksresenärer så två nätter räckte gott för denna gång.

Vid ett besök i Jerusalem måste du strosa runt på Machane Jehuda market! Vi köpte med oss himmelska oliver och öl. 

En eftermiddagstur till döda havet. På andra sidan ser ni Jordanien. 

I old town kan du promenera i timmar! Här är vi vid klagomuren.

Himmelsk pinjenöts-hummus & rödpang!

Sen tog vi nattbussen till Tel Aviv och flög vidare till Corfu tidig morgon. Här bor vi hos Jane & Harry. En supermysig familj från Usom har köpt sitt drömställe här på Corfu. Vi bor gratis och får 3 mål om dagen i utbyte att vi pysslar i trädgården, gosar med kattungarna och målar där det behövs. Här om dagen hade vi en dag ledigt så då tog vi en 2 timmars promenad på ön, hittade en nudiststrand – badade nakna, hade picknick och pimplade grekiskt rödvin.

Nu spelar Harry & Tom ett parti schack medan jag dricker ett iskallt glas corfu-vin och njuter av tillvaron. Snart sa vi laga köttfärssås och spagetti medan familjen ska ut och äta på eget håll. Vi klagar alltså inte över våran livssituation för tillllet! Hoppas ni har det bra hemma, vi saknar er!

petra till wadi rum

konrad gästspelar lite:

wadi rum, visste inte riktigt vad min kära hade lurat in mig på när vi stannade med bilen vi åkt med från petra, vid en typ övergiven bensinmack mitt i ingenstans. föraren sa att vår nästa bil, en jeep, som skulle ta oss till beduin-campet borde komma om typ 5 min.. (5 min verkar vara längre för vissa människor än vad det är för mig har jag börjat lära mig) MEN, efter kanske 10 minnar kommer det ändå en pickup som verkar vara vår så vi hoppar in.

l framme vid campet blir vi glatt överraskade över hur fint det är. precis vid ett stort berg, med öken runt omkring, ser vi ungefär 10 lite lyxigare tältvarianter + ett litet större som verkar vara mat/häng-plats. vi blir välkomnade med en kopp te och sedan visade till vårt ”tält” och informerade om att middagen kommer serveras om de tidigare nämnda 5 minuterna. passade oss super eftersom vi var mycket hungry, som alltid. dudesen på campet visar hur de ca 5 timmar innan hade lagt ner en grill-annordning i en tunna i sanden och sedan täckt över med mer sand för att sedan låta solens värme fixa käket lagom till middag. i tunnan fick dom plats med massa olika grönsaker, kyckling och framför alllamm. asså det lammet. det va det bästa köttet jag ätit på länge, mkt gott.

dagen efter visste vi inte riktigt vad som stod på schemat men fick efter frullen reda på att vi skulle åka med en jeep o härja runt lite i öknen i 4 timmar. va sjukt fint, mycket berg blandat med mer sand och en massa kameler. lite olika stopp som tex klättra berg, te-pauser hos lite locals, testa ett supergammalt spel som gick ut på att kasta små stenar i ett hål på en större sten (jag vann) och tillslut även lite ökensurf vilket var grymt. kändes lite i pinnarna efter att ha gått upp ett par vändor i sandbacken, men jävligt värt.

resten av dagen chillade vi mest som vi gör hyfsat ofta, sen åkte vi kamel i solnedgången vilket var en annorlunda upplevelse, på gott och ont! i början tyckte vi bara synd om djuren som verkade ha hyfsat tråkiga liv. hålla på o släpa på lata människor. men allkamelerna verkade ha olika personligheter, var väldigt roliga och söta så det kändes ändå som en lyckad tripp. det kändes också som att de tog väl hand om djuren. några japaner red med oss och det blev ytterligare ett + då de höll på att ramla av titt som tätt, tjoade och skrattade en massa. efter detta var det återigen dags för middag och lammet från ovan fanns med även denna kll och kanske 1 kg hummus delat mellan mig och michaela.

dagen efter va tanken att vi skulle bli hämtade av en bil och blkörda ner till aqaba och röda havet men det kom ingen bil och snubben vi hade bokat av gick inte att få tag på. det var även strul med betalningen för själva boendet men bossen på campet var en riktig bror och sa efter en stund att det var ett problem för dem att lösa, så tillslut kunde vi dela en bulle till aqaba med ett tyskt par som ändå skulle dit. så vår ökentripp slutade med lite drama men det mesta löser sig oftast. slutsats, kanskkolla upp lite mer noga vem man bokar med, men att åka till wadi rum var ändå amazing!/ konrad

Vi hamnade i mellanöstern

Vi hör av ni har strålande sol hemma! Försommaren är ju den allra bästa tiden i Sverige så vi har lite smått hemlängtan, men är mest bara glada för att ni också får njuta av lite härlig sol.

Förra fredagen landade vi tidigt i Amman efter en snabb flygning från Sri lanka. Det var en stor omställning från att ha befunnit sig i ett grönt paradis i 2 månader till att hamna i något slags beige, torrt och disigt kaos. Läs härligt, spännande kaos & beige som i färg (inte mellanmjölks-trist). 

Vi tog oss in till down-town där vårt hostel låg. Blev invinkade från gatan till ett bageri där personalen satt och åt frukost & ville dela med sig. Vår första jordanska frukost blev gratis, spontan och smakade fantastiskt!


Från vår balkong på typ värdens sunkigaste men Ammans billigaste hotell. Till höger hade vi utsikt över Roman Theatre, en turistgrej att bocka av!

Vanligtvis är vi inte så mycket för dessa turistfällor men anledningen till att vi ville åka till Jordanien var främst för två saker: Petra och Wadi rum. Bekvämaste alternativet (definitivt inte det billigaste) var att boka en tour eftersom vi ville hinna med det på våra kommande 3 nätter. Att vi blev grundlurade av hotellägaren som ordnade denna tour och att vi sedan lurade honom tillbaka är en annan story 🙂 Dag 2 i Jordanien rullade vi i alla fall in med bussen i Wadi Musa och var asmegataggade på att besöka Petra!

Det var alles för den här gången. Nu ska vi ut på stan och äta middag innan vi börjar packa ihop och röra oss mot flygplatsen i Tel Aviv. Wadi Rum och när vi promenerade över till Israel tar vi nästa gång!

Kramar från oss

90 mil senare

Vår scooter-resa i Sri lanka är över. Det har gått en månad och den gula faran har rullat oss 90 mil. Det har för det mesta varit helt fantastiskt och vi är så glada över vårt val av transportmedel. Kanske att våra rumpor och ryggar hade önskat en lite mer rejäl tvåhjuling och det är klart vi bara velat hoppa in i en taxi istället när regnet öst ner. Men vi har fått se så himla mycket längs vägen och nu några dagar senare har de där 90 milen gått alldeles för fort.

Våran rutt

Negombo

Vi startade alltså med en natt i Negombo på Villa meatball alley. En perfekt start på vår lankatripp. Vi han se fiskmarknaden, äta på Rodeo (tips!) och hyra moppen som tjänat oss en månad. En mysig stad med perfekt närhet till Sri lankas internationella flygplats.
Efter Negombo gjorde vi två korta stopp i Waskaduwa och Hikkaduwa. Båda har väldigt fina stränder och vi var näst intill ensamma. Förmodligen mycket mer folk under högsäsongen nov-mars dock.

Tips: Bo på Swedish lanka i Hikkaduwa.

Weligama

Planen var att stanna där ett par dagar. Det blev lite mer än en vecka tillslut. Vi älskade detta ställe. En stad med massor av västerländska caféer & sköna häng längs mainroad men trots det känns det fortfarande väldigt lankesiskt. Folket är avslappnat med feelingen att ”alla känner alla”. Huvudstranden kryllar av olika bräd-uthyrare till en billig peng & vågorna är bra för både nybörjare och mer avancerade.

Bo på:
budget – Weligama Pearlhouse and Resort
lagom – Basecamp

Ät på:
lokalt: Meewitha Cool Spot
Västerländskt: Aloha

Från Weligama åkte vi på utfykt till Fort Galle. Tänk er typ ett litet Visby mitt bland Sri lankas kaos. Inuti fortet finns lite västerländska caféer och restauranger och det är mysigt att bara strosa runt bland kullerstensgatorna.

Vi tog oss sedan vidare längs sydkusten och stannade för en natt i Hambantota. Längs hela sydkusten från Weligama hittar du för övrigt massor av härliga ställen där du kan njuta av en riktigt god kopp kaffe, äta en grym avvomacka eller sova ett par dygn på nått nice place.

Arugam Bay

Surfa, surfa lite mer och åk på en utfykt till Okanda. I Arugam bay går elefanterna lösa så som kossorna gör i Indien. Vi stannade här en vecka och hade det så bra.

Bo på:
Lazy Bay (ink den bästa frukosten ever!)
Hipsters Hideout

Ät på:
Alis Restaurant för stans bästa dahl, karmagarden för deras smoothiebowl.

Ella

Får jag bara rekommendera en plats att besöka i Sri Lanka så blir det Ella. Åk hit, det är så jäva fint. Läs mer här: 3 dagar i Ella

Kandy

Bo på Kandy Backpackers hostel och NJUT av middagen som ingår i priset. WOW. Vi betalade 217 kr för två nätter inklusive frukost och middag. Själva Kandy stad? Inte jättehäftig och ingenting en behöver besöka enligt oss. Det var ett skönt break för våra rumpor påväg tillbaka till Negombo, men är du inte jätteintresserad av tempel tycker du nog inte heller att Kandy är något som måste ses.

Så på vår 26:e dag i landet rullade gula faran in i Negombo igen.

90 mil senare. Från västkusten till östkusten och tillbaka genom landet. Vi stannade två nätter – låg och plaskade i poolen, åt på Rodeo igen, vilade en massa och åt vår sista rice & curry på länge!


Så här fint kan det vara när solen går ner!

Tack Sri Lanka för alla upplevelser du gett oss. Det har varit en ära att få se alla fina platser och få möta alla otroligt inspirerande & vänliga människor.

Reseplanen ser nu ut som sådan: Pitstop på 10 dagar i Jordanien och Israel – två veckors jobb i Grekland och sedan börjar vi vår balkanrutt med båt från Grekland över till Albanien.

Ha det gott!

3 dagar i Ella

Vår miniguide för en snabbvisit i Ella

Vi hade tre mycket härliga dagar i Ella. Det var skönt att få andas bergsluft och byta temperatur i några dygn. Ella är en hipp liten stad med mysiga caféer och restauranger. Det finns mycket att göra för den som vill och är lika perfekt för den som bara vi lata sig.

Nine Arches Bridge

varning för svindel mamma

En ca 90M lång och 25M hög bro belägen mitt bland Ellas grönskande kullar. Byggdes av britterna när Sri lanka fortfarande var en brittisk koloni så att tåget kunde gå mellan Demodora & Ella.

 

Vandra längs tågspåret till/från Nine Arches Bridge

 

Du kan antingen ta en tuk-tuk upp nästan hela vägen till bron eller så kan du promenera 40-50 min enkel väg. Vi kan verkligen rekommendera att göra den promenaden för det är fantastiskt fint. Du promenerar längs med eller på spåret beroende på hur galen du vill vara. längs vägen stöter du på locals som säljer kokosnötter och frukt & har du tur får du uppleva när tåget kommer. Vi missade när det kom in på Nine arches men fick lyckligtvis möta 2 tåg på vägen tillbaka.

 

little Adam’s Peak

 

 

Det finns alltså Adam’s Peak och så finns det lillebrodern little Adam’s Peak. Vi är ju inga erfarna vandrare så att säga, därför tyckte vi att little adams peak fick räcka gott och väl. Det tog oss ca 2 timmar upp och ner, inkluderat fototid, vattenpauser & insupande av vyerna. En ganska enkel trekking med både lätta och mer utmanande partier. När du väl är uppe på toppen och tror att du är klar – till vänster finns en liten stig som leder dig vidare. Detta är den jobbigaste delen (enligt oss) men du kommer till berget bredvid där du är nästintill ensam!

Vi valde att inte göra mer aktiviteter än så här, mest pga ont i rumporna efter lång körning till Ella från Arugambay. Har du inte ont i rumpan och mer tid än oss så finns det andra härliga grejer att se/göra, både i Ella och en bit utanför.

  • Ravana Fall
  • Ella Rock
  • Diyaluma Falls
  • lipton’s seat

Vi bodde på Ella Highest Inn som vi verkligen rekommenderar. ligger på höjden och för att komma dit är det en lååång och ganska brant backe upp – ned för halva ligger sedan systerplacet där du äter frukost varje morgon. SÅ god fruost och så värt dessa steg upp och ner för backen. För 110kr får du ett dubbelrum med frulle/natt & väldigt fin utsikt över Ella. Tjoho!

Vad vill du mer göra i Ella?

  • lägga dig i en puff på Chill’s takterass och dricka något gott
  • Äta en eller flera pannkakor med choklad och kokos på något loalt place
  • Dricka mängder med närproducerat te
  • Passa på att inte göra någonting!

Ta dig sedan vidare från Ella till kandy på scooter och kör den absolut finaste sträckan vi någonsin kört. Värt varenda timme det tar trots att rumpan domnar bort. För att göra vägen ännu lite bättre – se till att timea in Buddah’s födelsedag 🙂 Berättar mer om den sen!

nu har bubblan spräckts & vi är här igen

04.15 vaknar vi av att väckarklockan ringer.

04.30 sitter vi på moppen påväg till våra surfkamrater. Det är bäcksvart ute, inte en kotte vaken & himlen är alldeles stjärnklar!

04.40 äter vi varsin banan och dricker en kopp riktigt espressomaskin-bryggt kaffe. Efter blaskigt pulverkaffe i 2 månader smakar det helt fantastiskt.

05.15 sitter vi på flaket på vår bil, brädorna är lastade på taket och himlen är fortfarande stjärnklar. Håret flyger i vinden när vår chaufför kör alldeles för fort och vi ler mot varandra med sömndruckna ögon utan att säga något. Vi vet precis vad vi känner.

05.50 paddlar vi ut på varsin bräda i soluppgången & gör oss redo för 2 timmar snurrandes bland vågorna.

08.15 sitter vi på vårt favorithak och äter frukost – smoothiebowls från himlen.

Sedan ligger vi i varsin hängmatta, läser bok, lyssnar på musik, vilar, äter rice & curry till lunch & klockan 16.30 paddlar vi ut mot vågorna igen och stannar där tills solen går ner. Sedan äter vi familydinner med våra grannar och somnar gott klockan 9.

Ni förstår väl varför jag inte har skött min uppgift att uppdatera er här va? Vi har det lite för bra. Så här har dagarna nämligen sett ut i över en vecka. Nu har vi dock lämnat Arugambay (östkusten) och kört in mot landet till Ella. Vi närmar oss slutet på vår månad i Sri lanka, men vi är så redo för nästa äventyr!

En vanlig dag i Weligama

Det var meningen att det här skulle bli ett morgon-inlägg men mitt i allt la datorn av. Tack vare utomordentlig support från Apple så är den nu igång efter några timmars slitande i håret 🙂

Hur som helst skypade jag med mina bästisar här om dagen och de undrade hur vi sysselsätter oss om dagarna. Sanningen är att vi faktiskt inte gör särskilt mycket. Vi NJUTER av att slippa vakna till en hemskt jobbig väckarklocka om mornarna & gör sedan precis vad vi känner för under dagarna. För det mesta är det att läsa en bok till ljudet av vågorna som slår, äta precis när vi vill, bada, surfa, yoga. Vi berättar om våra & lyssnar till andras resor med allt fint folk vi möter. Vi skrattar, har tid för härliga diskussioner och slipper tänka på vad vi ska laga till middag. Klyschigt men sant – vi NJUTER av att vara i precis detta nu och ibland har en dag gått där vi knappt kommit upp ur sängen medan en annan dag har vi åkt över halva ön.

Här kommer i alla fall några snapshots från min telefon här om dagen, så här kan alltså en typisk dag se ut.

Jag vaknar oftast runt 7-halv 8. Råkar väcka Tom för att han tycker jag bläddrar för högt i boken. Solen strålar utanför och denna dag tog vi tillfället att handtvätta våra kläder innan frukost. Vi börjar bli grymma på det här nu.

Efter vårt skrubbande blev vi serverade en typisk lankesisk frukost – Dal (linscurry), omelett, pannkaksliknande skålar som vi rullar runt söta små minibananer (mmhh), indiska munkar & rostbröd.

Sen drack vi kaffe & samtalade med vår Homestay-värd och hans fina lilla barnbarn. Idag men framförallt imorgon firar lankeserna New Year så familjerna samlas och firar tillsammans därav barnbarn på besök. Det är så kul med homestays, vi lär oss mycket om lokalbefolkningen och får roliga tips på vad vi bör göra och åka.

 Efter frukosten åkte vi på utflykt till Mirissa, närliggande stad (vi lämnade alltså aldrig Weligama som jag skrev att vi skulle) tills det började ösregna – då åkte vi hem och läste i ett par timmar. Sen var det dags för vår första surflektion. Vi är nu frälsta, behöver inte säga så mycket mer om det.

Efter flera timmars surf unnade vi oss asgoda Tunaburgers på Aloha! Sen brummade vi hem i regnet.

Nu har vi flyttat in på Basecamp, ett fantastiskt härligt kollektiv. Idag har det regnat sen morgonen så vi sitter mest på altanen under taket och läser, jag skriver och snart ska vi ut en sväng och äta lunch. Hoppas ni mår bra där hemma!

Hej från ett magiskt Sri Lanka

Då säger vi vårt första hej från Sri Lanka! Snart har en vecka gått redan, dagarna går i ett. Vi landade i Colombo i torsdagsmorgon & tog en taxi upp till Negombo, där hade vi bokat en natt på Villa Meatball Alley. Okej låt mig förklara för er vilket ögonblick det var att kliva in hemma hos Eva och Kjell. Tänk er att jag, alltså typ världens svettigaste och varmaste människa har fått vattenskräck (tror det har kommit med åldern..). Alltså, jag kan inte bada där jag inte ser igenom till mina fötter eftersom jag kan råka kliva på någon läskig orm, bli biten i tån av en fisk osv. Är det genomskinligt vatten så ser jag ju vart jag ska sätta fötterna – ni fattar. Denna svettiga människa har alltså spenderat 1 månad i Indien, under monsunperiod = så jävla jävla jävla varmt = överhettad kropp och genomblöt av svett i ett land där havet är BRUNT. Japp, brunt och för det mesta riktigt snuskigt och jättevågigt osv så har liksom inte badat så mycket.. Typ gjort några kärringdopp ibland när man slänger vatten under armarna och Ohjar sig lite ni vet. Men så traskar vi in i Eva och Kjells villa utan några som helst förväntningar, två trötta själar som varit vakna sen 02.00 och ser en helt fantastisk pool, med genomskinligt vatten! Jag grät en skvätt och sen låg jag där och plaskade som om jag vore Ariel i typ ett dygn.

Villa Meatball Alley http://www.meatballalley.com/ ligger alltså i Negombo, ca 20 min från Colombo där i stort sett alla flyg landar när du kommer utrikes. Här bor Eva & Kjell under vinterhalvåren samtidigt som de hyr ut ett par rum. Vi fick tips om det här stället av min käre svärfar och egentligen hade de stängt ner för säsongen men vi fick komma dit en natt och bli så omhändertagna.

Efter lite vila & mycket bad följde vi med dem till den stora fiskemarknaden i Negombo. Det var bokstavligen fisk över precis hela stranden som de torkade inför försäljning. Gott med mindre god doft. Kjell körde oss i deras egen riksha som självklart var pimpad med Leksandsfana<3

På kvällen tog vi en sväng ner till havet när solen började gå ner och åt för första gången något annat än den inhemska maten. En vegoburgare och en öl – ni kan nog ana hur fint det smakade. Har jag nämt förresten att de varken serverat öl på restauranger eller sålt i butiker någonstans där vi varit i Indien, förutom Goa? Det var därför extra gott med en iskall öl vår första kväll i Sri Lanka. På morgonen vaknade vi till denna frukost. Åh, det var så gott. Vi har varvat våra frukostar mellan ris+sås/omelett+bröd/dosa (indisk typ pannkaka) i 6 veckor snart och att få välja & vraka bland den här buffén var så himla fint.

Efter en lång frukost och många koppar bryggkaffe senare packade vi ihop en väska (japp vi lever för tillfället endast i en ryggsäck) och hämtade ut en gul liten moppe som sedan dess har tagit oss fram i Sri Lanka. Tanken är att vi ska åka landet runt på vår moppe under den månad vi har här. Bästa beslutet vi gjort, så härligt! Kolla på en karta om ni vill följa våran rutt. Negombo – Waskaduwa – Hikkaduwa – Weligama, dock lämnar vi Weligama imorgon för Mirissa men det tar vi en annan dag!

 Inte en kotte på stranden i Waskaduwa. Bilden är tagen från vår balkong.

Solnedgång i Hikkaduwa! Helt galet vackert ljus.Så här kan en middag på rummet se ut när tröttheten tar över 🙂