workaway, hemlängtan och grekisk lunch i Albanien

obs. skrev detta för 10 dagar sedan men glömde posta!

Albanien är främst känd för sin riviera, vilket är helt förståligt. Mellan Sarandë i söder och upp till Vlorë hittar du fantastiska byar och stränder dit massturismen ännu inte hunnit. Vi fann en workaway likt den vi gjorde i Corfu i Qeparo, en pytteliten by ca 1,5 timme från Sarandë. Det fanns 2 restauranger och en liten supermarket, inte mycket mer än så. En vecka spenderade vi hos en väldigt vänlig men kAOSIG familj. Vi målade balkonger och ett dussin med stolar. lagade massvis med mat! och hade stranden helt för oss själva. Badade till solen började gå ner, lyssnade på böcker och jag hann få två breakdowns med hemlängtan deluxe.

massor av bunkrar finns fortfarande kvar, överallt i landet. En del har de tagit tillvara på och gjort till barer och museum, en del mindre som denna finns bara som en påminnelse.

Strandpromenaden som går längs hela den lilla byn. 

Sista kvällen tog Claudio, vår host, med oss upp till bergen/Qeparo old village. Där uppe bodde alla under kriget och har på senare tid börjat flytta sig neråt mot havet. Väldigt, väldigt fint och rogivande var det där uppe när solen gick ner.

Efter en veckkände vi oss jätteklara med denna lilla by. Särskilt jag som är ganska så rastlös! Ibland är det nog tur för annars hade Tomma förmodligen kunnat fastna på ett sånt där ställe – lugnets gubbe 🙂 Vi hitch-hikade 20 minuter bort till Himarë där vi befinner oss nu! En betydligt mer livlig och turistig (med turistigt innebär det att vi kan skymta en/ett par på stranden och att det finns restauranger med menyer!) stad som känns otroligt genuin. Vi bor några meter från stranden på ett mysigt hostel för backpackers. Utanför springer albanska barn runt och leker medan deras föräldrar och släktingar sitter på någon av restaurangerna och dricker raki! Hostels är kul – vi möter mycket roligt, intressant & annorlunda folk.

 

Igår skulle vi försöka vara lite hurtiga och hika bort till en secret beach vi hört talas om. Vad vi trodde skulle vara en enkel promenad över berget blev svettiga 40 minuter utan någon liten strand i sikte. Men så råkade vi kliva in på familjen Menikos tomt. En grekisk familj vars barn har flyttat till Stocholm och som hemskt gärna ville bjuda oss på kaffe och raki i deras paradis till hem (underdrift!). En kaffe och några raki blev i alla fall en inbjudan till lunch idag och vilka är vi att tacka nej till mat?! Så i 3,5 timme har vi ätit och skålat idag. Pappan Christos fångade fisk till oss, mamman Valentina lagade magisk mat och mormor Elena ville kramas och skåla mest hela tiden. Vi är fortfarande mätta och VÄlDIGT belåtna. Fint att bli inbjuden så där. Det var inte lätt att kommunicera då de knappt kunde ett ord på engelska och vi är tyvärr inga grektalare. Men med charader kommer en långt! 

Vår lunchspot idag, ute på den där udden. Där håller de på att renovera för att starta en restaurang och sommarhus. Stort som ett slott är det och ni ser ju utsikten!

Här har vi Christos firrar, tzatziki, grekisk sallad, potatiskakor, helt sjuka oliver från deras trädgård, färsk potatis och spenat, bröd och massa vin. Faktiskt den godaste måltid vi ätit under våra nu 3 månader på resande fot.

Giamas!

Pallar mullbär!

Efter 3,5 timmes lunch så följde Valentina och Elena oss tillbaka till byn. När vi trodde att vi skulle säga hejdå ville de ta med oss till deras andra hus som var lika gigantiskt det. Självklart bjöds det på mer vin och även massa godis och efterrätt. Vi höll på att sprängas :-))

4 svar till “workaway, hemlängtan och grekisk lunch i Albanien“

  1. Låter väldigt spännande med Albanien, städerna och människorna ni träffar.
    Må gott, ha en skön midsommar och många trevliga fotbollskvällar.

    1. Glömde lägga in namn 🙂

  2. Wow vad fint och härligt! Saknar er ?

  3. Mor och far skriver: Svara

    Ni måste vara bästa trevligaste gäster?coola lugna ostressade och gillar mat?

Kommentera